STARTFÄLTET
Saltkråkan Race samlar en bred del av skutvärlden. Bakom de 17 fartygen finns stiftelser, ideella föreningar, familjer och privatpersoner som på olika sätt håller fartygen seglande och verksamheterna levande. Ombord möts dessutom generationer – besättningsmedlemmarna är allt från omkring 2 till 90 år gamla.
– Det är just bredden som gör Saltkråkan Race speciellt. Här möts olika slags fartyg och besättningar, från ungdomsverksamheter och ideella föreningar till stiftelser och familjeägda skutor. Ombord finns människor i alla åldrar, från små barn till mycket erfarna seglare. Under en helg seglar vi tillsammans, tävlar och utbyter erfarenheter, säger Kiki Beije från tävlingsledningen, Stiftelsen S/Y Ellen och Sail Training Association of Sweden (STAS).
ELLEN – 128 år och (nästan) äldst i startfältet
Näst äldst i årets startfält är S/Y Ellen, byggd 1898 och därmed 128 år gammal. Hon är också värdfartyg för Saltkråkan Race 2026. Ellen är en av Stockholms välkända kolloskutor och har sedan många år upphandlat avtal med Stockholms stad om lägerverksamhet för barn och unga.
Fartyget drivs av en stiftelse och har under lång tid gett nya generationer möjlighet att möta segling, praktiskt sjömanskap och livet ombord på ett traditionellt segelfartyg.
Under helgen framkommer det att det äldsta deltagande fartyget (med originalskrov, tidigare ångfartyg) är Valen byggd 1879! Valen ägs av John Edgardh, som är en välkänd profil kring Beckholmen då han rycker in med sina tekniska och praktiska färdigheter där han behövs.
Bland deltagarna finns också S/V Ariel, som drivs av en förening med många engagerade ungdomar (med mottot ”Av unga för unga”. Här är skutseglingen både en social mötesplats och ett sätt att föra kunskap om segling och sjömanskap vidare.
En annan modell representeras av den familjeägda hajkuttern Victoria Sofie, som drivs av familjen Leijonhufvud. Fartygen visar tillsammans på den stora bredden av människor och organisationer som håller det flytande kulturarvet levande.
BRIGGEN TRE KRONOR – ett flytande riktmärke i Stockholm
Bland årets deltagare finns också briggen Tre Kronor af Stockholm, ett av Stockholms mest välkända segelfartyg. Briggen byggdes på Skeppsholmen under åren 1997–2008 och döptes 2005 av kronprinsessan Victoria.
År 2025 firade Tre Kronor 20-årsjubileet av dopet, med HKH Kronprinsessan Victoria åter ombord – denna gång vid rodret.
Efter en period av osäkerhet om fartygets framtid kunde Tre Kronor nyligen stanna kvar i Sverige genom en privat filantropisk insats.
Tre Kronor är samtidigt mer än ett enskilt fartyg. Tillsammans med fartyg som HMS Af Chapman (1888), isbrytaren S/S Sankt Erik (1915) och S/S Orion (1928) är briggen en del av Stockholms maritima stadsbild – flytande riktmärken som påminner om stadens långa relation till sjöfarten.
FRÅN HAJKUTTRAR TILL SKONARE
De 17 deltagande fartygen representerar en stor bredd av traditionella fartygstyper och riggar. Här finns bland annat hajkuttrar, lotskuttrar, ketcher, galeasriggade fartyg samt tvåmastade skonare.
De flesta är byggda i trä, men i startfältet finns också fartyg med stålskrov. Gemensamt är att de fortfarande används aktivt och seglas.
Just användningen är avgörande. När fartygen hålls seglande hålls också kunskapen levande. Sjömanskap, hantverk och erfarenheter kan föras vidare från generation till generation, på samma sätt som de har gjort i århundraden.
– Att bevara den här typen av fartyg handlar om mer än att ta hand om själva skroven. Kunskapen om hur de byggs, underhålls, riggas och seglas är också en viktig del av kulturarvet. Genom praktiskt arbete och brukande kan den kunskapen hållas levande och föras vidare, från människa till människa och från generation till generation, säger Fredrik Leijonhufvud, doktor i kulturvård och ledamot i Båthistoriska Riksförbundet.
FYRA K-MÄRKTA FARTYG I STARTFÄLTET
Fyra av de 16 deltagande fartygen är k-märkta av Sjöhistoriska museet. K-märkningen innebär ett erkännande av fartygens kulturhistoriska värde och av arbetet med att vårda och hålla dem i bruk.
K-märkningen är inte knuten till någon särskild organisations- eller ägarform. Ett kulturhistoriskt värdefullt fartyg kan hållas levande av en stiftelse, en ideell förening, en familj eller en enskild ägare.
Sjöhistoriska museet fördelar också varje år ekonomiskt stöd till kulturhistoriskt värdefulla fartyg för vård- och bevarandeinsatser. Samtidigt utförs en stor del av arbetet med fartygen genom ideella och privata insatser.
– Sjöhistoriska museets k-märkning av kulturhistoriskt värdefulla fartyg är ett sätt att uppmärksamma fartygen samt att de bevaras och brukas. Förhoppningen är också att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till det hårda arbete som ägarna gör med att förvalta vårt gemensamma historiska arv, säger Mats Djurberg, museichef vid Sjöhistoriska museet.
17 FARTYG 17 BERÄTTELSER
Årets startfält visar att det flytande kulturarvet inte har en enda form. Här möts stiftelsedrivna kolloskutor, föreningsdrivna ungdomsfartyg, familjeägda segelfartyg och större traditionsfartyg.
När Saltkråkan Race går av stapeln handlar det därför om mer än 17 fartyg som gör upp på fjärdarna. Bakom varje fartyg finns människor, kunskap och en egen berättelse om hur skutseglingen kan leva vidare.
Saltkråkan Race genomfördes den 2–4 oktober 2026, med Napoleonviken som bas. Lördagens kappsegling startar alltid på Ingaröfjärden mellan Vishamnsudde och Ramöns N udde. Vidare ned på Nämdö- och Jungfrufjärdarna för att passera Rögrund och oftast passera stångmärket Saltkråkan, som har gett sitt namn åt tävlingen, för att gå i mål vid Måsholmen.
OM SALTRÅKAN RACE
Saltkråkan Race arrangeras av de deltagande skutorna. Racet startades 1991 som ”Dalarö skutan”, men har arrangerats i nuvarande form sedan 2001, och samlar traditionella segelfartyg samt unga och vuxna seglare till kappsegling, gemenskap och kunskapsutbyte i Stockholms skärgård. Med Napoleonviken som bas möts omkring 200 deltagare ombord på 15–20 fartyg under en helg där seglingstradition, sjömanskap och framtid står i centrum.
De flesta segelskutor är anslutna till Sveriges Segelfartygsförbund (SSFB) och Sail Training Association of Sweden (STAS). STAS är den svenska nationella organisationen inom den internationella moderorganisationen Sail Training International (STI). Flera av fartygen är även medlemmar i Båthistoriska Riksförbundet (BHRF).
Flera av fartygen är också knutna till Beckholmen, där den ideella Beckholmens Dockförening (BDF) sedan 1987 driver ett av landets viktigaste varv för det flytande kulturarvet och tillhandahåller torrdockor och välutrustade verkstäder för skutägare.
Pressmeddelande, text: Martin Prieto Beaulieu / BHRF
Foto: André Gerlitz, nykomling med Colin Archern, Esmeralda
Ett hedersomnämnande skall tillägnas INDIA och hennes ägare Björn, som reserverade hela skutklippan och agerade förtöjning för Briggen Tre Kronor i Napoleonviken. INDIA byggd 1888, av Motala Mekaniska Werkstad AB, som ångfartyg (tidigare Örebro 1), en av de mest välskötta fartyg i gänget och vi ser fram emot att se henne riggad om 2 år!
Håll till godo för resultatlistan som presenteras med ett summerande pressmeddelande måndagen 5 oktober!
- Inlägg sammansatt av Kiki Beije, vice ordf Stiftelsen S/Y Ellen och sekreterare i STA-Sweden, tillika del av tävlingsledningen för Saltkråkan Race.
För mer info/bilder från årets skutträff se: www.saltkrakanrace.se